Jag har kunskaper som kan ge dig redskap att möta utsatta barn.
Vad har jag att erbjuda er?
I december 2002 deltog jag i TV programmet Debatt som sakkunnig i ämnet barn till föräldrar med en utvecklingsstörning. Jag deltog i debatten för att lyfta fram barnen, då det är lätt att inta ett föräldraperspektiv. Barnen glöms ofta bort när föräldrarnas behov av hjälp står i centrum.
Sommaren 2003 blir jag klar med min uppsats “Hur ser hjälpen ut när det gäller föräldrar med en lindrig utvecklingsstörning”? Uppsatsen kan laddas ner här på min hemsida för den som är intresserad. Under tiden jag skrev uppsatsen har jag mött många som i sitt arbete träffar föräldrar med en utvecklingsstörning. I kontakterna med yrkeskunnig har jag samlat på mig kunskaper som gör att jag vågar kalla mig själv sakkunnig i ämnet.
Mina kunskaper vad gäller utvecklingsstörning har jag tillägnat mig vid utbildningar under min tid i omsorgen på - 80-talet. Jag har under flera år arbetat med utvecklingsstörda på gruppboenden och dagcentraler.
Kunskaper om föräldrar med utvecklingsstörning har jag fått genom att under flera år granska min egen barndom och de brister min mamma hade. Men i ännu större grad i det arbete jag lade ner innan uppsatsen var färdig 2003.
Under flera år har jag haft kontakt med Socialstyrelsen och har funnits med i deras referensgrupp som 2004 kom med en kunskapssammanfattning av vilken forskning som finns i Sverige, Norden, Europa och i världen i stort när det gäller föräldrar förmågan hos lindrigt utvecklingsstörda föräldrar. Rapporten ” Föräldrar med en utvecklingsstörning och deras barn- vad finns det för kunskaper?” 2005 går att beställa via Socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se. Mikaela Starke har för Socialstyrelsen räkning skrivit en vägledning till alla dem som i sitt arbete möter de här barnen och deras föräldrar. “Barn som har föräldrar med utvecklingsstörning” 2007
Jag har ett samarbete med Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Barn och elevombundet, BRIS.
Under flera år har jag varit sakkunnig vid en mängd uppsats skrivningar i ämnet “Barn till föräldrar med utvecklingsstörning.”
Under mina år som föreläsare i ämnet, har jag flera gånger i veckan mött människor som delat med sig av sina kunskaper. Det har medfört att jag idag anser att jag har kunskaper som kan vara till stor hjälp för dem som i sitt arbete på olika sätt möte de här barnen och deras föräldrar.
Några frågoställningar som jag sökt svar på i mitt arbete:
• ” Vad i ligger bristerna vad gäller föräldraförmågan?
• ” Vad måste socialtjänsten bli bättre på i mötet med de här barnen?
• ” Hur gör man barnen mera synliga?
• ” Varför är det tabu att samtala om de här barnen och deras föräldrar?
• ” Hur ser rättsprocessen ut?
• ” Vad måste man fokusera på när man utreder de här familjerna?
• ” Hur viktig är en god självinsikt för föräldraförmågan?
• ” Vilka skador får vi barn?
Allmänna Barnhusets Stora Pris 2009
Lisbeth Pipping får Allmänna Barnhusets Stora Pris 2009
- Det här kom oväntat. Eftersom jag jobbar mycket ensam är det en stor uppmuntran för mig och samtidigt en bekräftelse på att det jag gör sätter spår, säger Lisbeth Pipping efter beskedet om att hon fått Stiftelsen Allmänna Barnhusets Stora Pris 2009 på 150 000 kronor. Motiveringen är att hon sprider kännedom om hur det är att växa upp med en utvecklingsstörd mamma.
- Lisbeth har en enastående förmåga att sprida insikt i hur det är att växa upp i en familj där föräldraförmågan sviktar. En kunskap som kan ge oss professionella ytterligare verktyg i mötet med de berörda flickorna och pojkarna och som gör att de orkar vidare. Oförtrutet uppmanar hon oss alla att våga se och våga fråga, summerar barnhusets chef Bodil Långberg
Ett viktigt vittnesmål om samhället
Lisbeth Pippings bok om sin uppväxt, hennes envisa fördragshållande som lämnar få oberörda och hennes kamp mot mobbning har lyft hennes barndomsproblematik till ett viktigt vittnesmål om samhället. I backspegeln ser hon att en familjehemsplacering skulle ha räddad henne från en barndom som gick förlorad. En tröst var dock att hon under flera år fick ett andningshål hos sina sommarföräldrar och som det kompetenta maskrosbarn hon var tog hon till sig den erfarenheten fullt ut.
Vill verka för att ge en positiv bild av familjehemmen
- Jag använda en hel del av prispengarna till att verka för en positiv bild av våra familjehem, kanske genom en film eller utställning. En fråga som jag brinner för är att ge familjehemmen starka resurser, då ger vi också barn en ny livschans. De flesta familjehem är fantastiska och det är aldrig för sent att få en lycklig barndom, påminner Lisbeth Pipping.
En barndom motsatsen till lycklig
Lisbeth Pippings barndom var raka motsatsen till lycklig. Sin mamma beskriver hon som en person med en femårings känsloliv, ett nyckfullt och tämligen våldsamt humör kombinerat med en oförmåga till empati och förståelse för vad Lisbeth och hennes två systrar behövde av omvårdnad och kärlek. Pappan var alkoholist och lämnade familjen när dottern var sex år. Trots att det fanns en dokumenterad kunskap om vad som hände i hemmet ingrep inte någon till barnens skydd. “Socialen ansåg att min mamma inte kunde hantera en tvättmaskin. Däremot ansågs hon kunna ta hand om oss barn”, har Lisbeth Pipping sammanfattat sveket. Fortfarande tycker hon att myndigheterna har en för naiv och godtrogen syn på utvecklingsstörda som föräldrar.
Enbart välvilja räcker aldrig
Det var insikten om att ingen gjorde någonting trots att alla ville väl, som fick Lisbeth Pipping att ta steget att offentligt berätta om sitt liv. Hon betonar att omgivningens välvilja i sig aldrig kan vara tillräcklig, det krävs alltid ett mod som kommer ur den egna erfarenheten om det ska bli någon förändring. Detta civilkurage är något som hon tycker att vi har alldeles för lite av i vårt land.
Mobbing en vuxenfråga
- Vi är till exempel för flata när vi pratar om mobbning. Mobbare tar livet ifrån sina offer och tvingas sedan många gånger bära på ett livslångt dåligt samvete. Men mobbningen är en vuxenfråga och något som händer när vuxna inte klarar av att förklara vad som är rätt och fel, understryker Lisbeth Pipping, som under många år kallades för “Lösset” i skolan därför att hon kom från ett smutsigt och vanskött hem.
Ingela Thalén en stor inspiration
- Barnhusets syrelseordförande Ingela Thalén har varit en stor inspiration till att jag fortsätter som jag gör. Som socialminister fick hon mig att känna att man faktiskt kan påverka genom att våga berätta. Men då måste man vara färdig med sin historia och ha ett bra liv. Först då kan man ta till sig alla nyanser istället för att tycka synd som sig själv, slutar Lisbeth Pipping.
Boka en föreläsning
När jag är sex år blir jag ensamstående trebarns mamma. Min barndom tog slut när min pappa som var alkoholist valde flaskan istället för mig och mina systrar, följ med mig på en resa in i mitt barndoms land.
Boka utbildning
Köp min bok
Min självbiografi Kärlek och stålull är en bok om en mycket svår barndom, men jag vill även förmedla hopp och optimism. För trots svåraste möjliga utgångsläge går der att skapa sig ett gott liv.
Vill du ha en signerad bok Beställ boken här.
Du kan också köpa boken direkt från Förlagshuset Gothia
Nu endast 159 kr + porto